|
IowaStaten Iowa ligger ungefär lika sydligt som mellersta Italien. Öst-västligt är Iowa cirka 50 mil och nord-sydligt 32,5 mil. Södra och norra gränserna är räta linjer med 200 miles mellanrum. Västra gränsen är floden Missouri och i öster rinner Mississippi. Till ytan är Iowa ungefär lika stort som Götaland plus halva Svealand.
Nu 2012 är folkmängden ungefär 3 000 000 invånare. Vid folkräkningen 1850 var antalet invånare cirka 192 500, därav 341 personer födda i Sverige. Som alla andra stater i USA är Iowa indelat i counties, ibland jämförs det med svenska län. Varje county har en residensstad, i Boone county heter staden också Boone.
Man ser ju på de räta linjerna att detta är en skrivbordskonstruktion, men det var ju nödvändigt att hålla reda på hur marken fördelades när landet befolkades.
Varje county är i sin tur uppdelade i townships. Ett township är 6 miles i öst-västlig ledd och lika långt i nord-sydlig ledd, alltså 36 kvadratmiles. Kartan här nedan är från 1930-talet men den visar de 16 townships som Boone County består av. Man ser också att varje township är indelat i 36 mindre rutor som kallas sektioner. Sektionerna är 1 mile x 1 mile, alltså 1 kvadratmile och de är numrerade 1 - 36 med början i övre högra hörnet och sedan till vänster så att sektion 6 ligger på översta raden till vänster. Nedanför sektion 6 ligger sektion 7 och sedan räknar åt höger och på så sätt slingrar man sig ner till sektion 36 längst ner till höger. I vissa townships krånglade Des Moines-floden till det för lantmätarna men de numrerade sektionerna som om det inte var någon flod där. Från en baslinje som sammanföll med en latitud lade man ut en rad med townships, (6 miles höga). Detta första lager (tier) kallades T1. Sedan fortsatte man norrut och söderut. De sydligaste townshipen i Boone county kom att ligga i lager 82, T82N (N står för north) och de nordligaste T85N. På motsvarande sätt numrerades också lodrätt på kartan, med R-nummer. Varje sektion på en kvadratmile var 640 acres. 1 acre motsvarar 4047 kvadratmeter, alltså mindre än ett svenskt tunnland. Swede Point med omgivningarSwede Point ligger i det som nu är Douglas township i sydligaste delen av Boone county, på östra sidan av Des Moines-floden. Om man nu söker på kartan så hittar man namnet Madrid istället.
Iowa hade blivit en av staterna i USA 1846. Boone county etablerades formellt 1847 men det dröjde till hösten 1849 innan det började bli någon egentlig organisation i området. Det här området var precis i gränsområdet till vildmarken. Styrelsen för Boone county förlades så småningom till Boonesboro, nuvarande staden Boone.
1851 hade området blivit mer ordnat och uppmätt av lantmätare och nu ändrades namnet på platsen där svenskar slagit sig ner från Swede Point till Madrid. För de tidigaste invandrarna var den mest eftertraktade marken den där det fanns gott om skog och vatten, dessutom jord som lätt kunde bearbetas till odling, som till exempel flodbottnar och mark där det vuxit träd som man tagit bort. Denna mark låg längs med floderna. Prärien ansågs endast vara en källa till foder för djuren. Att odla på prärien var otänkbart, marken var alldeles för hårt att plöja upp. Det här tidiga jordbruket präglades av naturahushållning där man försökte utnyttja marken så effektivt som möjligt. Det var mycket lite pengar i omlopp för att köpa kaffe, socker, salt och kryddor om det över huvud taget fanns att köpa. Fram till 1849 måste de boende i Swede Point åka med häst och vagn ända till Keokuk för att handla, en resa som tog två veckor. Mot slutet av 1850 började det bli bättre, befolkningen ökade och därmed ökade också tillgången på höns och slaktdjur. Byteshandel kom igång men även pengar användes. Dessutom började det att finnas små affärer med lite av varje. Den statliga landuppmätningen i Boone county var igång i slutet på 1840-talet men den var inte färdig. Därför gällde inte The Federal Peemption Act från 1841. Nybyggarna var egentligen inkräktare och vistades olovligt i Iowa. Utan organisation var det ingen lag och ordning i allmänhet. För att skydda nybyggarnas inmutningar i det laglösa landet så organiserade man "claim clubs", föreningar som skulle bevaka och skydda sina medlemmars intressen. Klubbarna bevakade särskilda distrikt och tillämpade egna lokala lagar och regler för hur inmutningarna skulle registreras. De utformade också ett system för att sälja och överlåta äganderätten av en inmutning. För en avgift, vanligen 10 dollar, fick medlemmarna också skydd mot tjuvjägare och bedragare samt hjälp vid gränstvister. Klubbarna var inte bundna av någon lag för det fanns ingen. Klubbarna hade också medborgargarden som kunde vidtaga åtgärder mot icke medlemmar om medlemmarna hade beslutat detta genom omröstning. Senare växte det fram en tyst överenskommelse mellan klubbarna och domstolarna som lät klubbarna verka för det allmännas bästa där det inte fanns någon lag. När landet var uppmätt och kartor upprättats lämnade staten ut marken till försäljning genom auktion. Nu såg klubbarna till att rätt nybyggare fick sin mark. |