Nybyggarna vid Swede Point 1846Det var fyra familjer som bestämde sig för att stanna där Gaston hade sitt hus.
Anna Larsdotter, 54 år, från Västerlösa utanför Linköping, änka med sex vuxna barn. Barnen använde efternamnet Dalander och det gjorde även Anna. Det verkar vara Anna Dalander som var den ledande personen i gruppen. Barnen var Erik Dalander, 32 år. Lars Peter Dalander, 26 år. Anders Johan Dalander, 21 år. Sven Dalander, 18 år. Anna Dalander, 29 år. Ulla Dalander 24 år. Från Västerlösa kom också Anders Adamsson, 46 år, och hans hustru Maja Simonsdotter, 54 år. De hade två sönder, Anders Peter och Fredrik som stannade kvar i Sverige men utvandrade 1850. Från Pätorp i Ulrika som ligger skogsbygden söder om Linköping kom Jakob Nilsson, 56 år, och hans hustru Anna Brita, 60 år. Deras son Johannes, 20 år, finns med som utvandrare från Ulrika men han syns inte till i någon folkräkning i USA. Anna-Britas systerdotter, Anna Stina, 37 år, som var piga i Pätorp var med, liksom lilla tioåriga föräldralösa flickan Eva Svensdotter från Ulrika. Hon var fosterdotter hos Jakob och Anna-Brita Nilsson. Evas bror Anders Svensson, 25 år, utvandrade också på skeppet Augusta men syns inte till i USA. Detsamma gäller också för drängen Carl Jacob Persson, 24 år. Från Tidersrum i närheten av Kisa kom familjen Andersson. Magnus, 48 år, hans hustru Elisabeth, 39 år. Anders Peter, 18 år. Bengt Johan, 14 år. Lena Sofia, 16 år, ändrade sitt namn till Helena. Sven Magnus, 10 år. Greta Matilda, 7 år. Carl Gustaf, 5 år. Dessa 21 personer hade varit på resa sedan maj och nu var det långt in i september. Anna Dalander konstaterade att de var vilse i ödemarken och de visste inte var Cassel var. Det var hög tid att börja ordna för vintern. De hade tillgång till bra vatten från en källa, fisk i floden och småvilt i skogen. Potatis och mjöl fick de köpa av Gaston för han hade fått en stor skörd som han inte kunde ta till vara själv. Det fanns gott om bra land att odla på här på gränsen mellan skog och prärie. Ved och virke fanns i skogen intill floden. Trettioettårige Charles W Gaston var nog också glad att få sällskap, särskilt av dottern Anna Dalander för redan innan folkräkningen ägde rum 1850 var de gifta. Det är Eva Svensdotter, Jacob Nelsons fosterdotter som har berättat om den här tiden för Benjamin Franklin (Frank) Anderson. Franks familj bosatte sig i Swede Point 1868 och han har skrivit ner det Eva berättade. När de bestämt sig för att stanna blev det full aktivitet. Yxor, sågar och andra verktyg hade de tagit med från Sverige och nu kunde de fälla träd och röja busk och bygga tillfälliga skjul för hästar och oxar. Kvinnorna tvättade kläder i floden för det hade de inte haft tillfälle till på resan. De fångade också så mycket fisk de kunde. Det fanns bara en bössa så en av männen gick på jakt och kom hem med präriehöns, vildkalkon, harar och ibland ett rådjur. Maten tillagades över öppen eld. De hade ingen lykta eller lampa så efter dagens arbete kröp de till kojs i sina provisoriska bäddar i sina vagnar eller i kojor som de byggt av kvistar och gräs. Vad som helst dög. En sak som de inte försummade var att samlas morgon och kväll för en andakt med bön och psalmsång. De hade med sig sina biblar och psalmböcker. På söndagarna läste de en predikan ur Luthers postilla. Det var Jacob Nelson som ledde sammankomsterna. Med hjälp av Luthers Postilla kunde de hålla reda på veckor och helger. Så dessa goda och fromma människor hade en alldeles egen kyrka ute i det fria och de stördes inte av någon. Ibland kunde någon indian komma för se vad de höll på med. De var inte besvärade av indianerna. Naturligtvis kunde de inte tala med dem, utan det var teckenspråk som gällde. Vintern 1846-47 hade 700 Pottawattamie-indianer sitt vinterläger i närheten av det som senare blev Boonsboro så det var kanske de som hälsade på ibland. |
|