Swede Point som det såg ut när Google-bilen fotograferade vägen som går förbi Swede Point Park.
Äntligen var de framme i Iowa, i den sydöstligaste delen där staden Keokuk ligger. Men vart var de på väg? Till Cassels New Sweden vid Lockridge eller till den nya bosättning Cassel hade skrivit om i brev den 7 februari? Den nya bosättningen skulle ju ligga vid Des Moines-floden som rinner ut vid Keokuk och New Sweden låg vid Skunk-floden som rinner ut vid Burlington.
Cassels brev fanns att läsa i Corren den 16 maj och då var utvandrarna säkert kvar hemma i Östergötland. De var till prästen och fick flyttbetyg den omkring den 12 maj och sedan skulle de till Linköping för att få pass. En del beskrivningar av resan säger att de tog fel flod, Des Moines River istället för Skunk River. Andra skildringar säger att de följde Cassels beskrivning för att komma till den nya bosättningen. De följde Des Moines-floden med sina hästar, oxar och vagnar rakt in i vildmarken. Några riktiga vägar fanns ju inte, utan de följde stigar som trampats upp av indianer och jägare. Där Raccoon-floden rinner ihop med Des Moines-floden låg sedan 1843 en militäranläggning som hette Fort Des Moines. Militärernas uppgift var att upprätthålla ordning och fred mellan indianer och nybyggare. I fortet bodde 127 personer år 1846. När de kommit till Fort Des Moines hade de färdats mer än 23 mil från Keokuk. (Fågelvägen är ungefär 23 mil). De få personer de mött efter vägen hade inte hört talas om någon Cassel och ingen i Fort Des Moines hade gjort det heller. De blev erbjudna att köpa mark vid fortet för 1,25 dollar per acre men tackade nej. Det hade nog inte varit någon dum affär, Des Moines blev ju Iowas huvudstad så markpriset ökade säkert mycket, men deras mål var ju att hitta Cassel och bosätta sig där tillsammans med andra svenskar. Någon på fortet visste att det fanns en före detta soldat från mexikanska kriget ungefär fem mil norrut. Soldaten hette Gaston. Kanske kunde de ha hört fel och det var Cassel han pratade om? Man beslutade sig för att fortsätta två dagar till och se om man hittade någon som hade mer upplysningar. De träffade på soldaten Gaston men ingen Cassel. Nu började de bli övertygade om att de var på fel väg. De som kommit från Kisatrakten vände om och på något vis kom de fram till New Sweden. Men fyra familjer stannade kvar. De hade kommit till den plats som så småningom kom att heta Swede Point. Vägen från Keokuk till Swede Point stämmer ganska väl överens med det som Cassel skrev i brevet i februari 1846. Men det hade inte flyttat dit några personer från New Sweden och Cassels planer att låta två män från Västergötland muta in 1600 tunnland mark för hans räkning hade gått i stöpet. Swede Point med omgivningarSwede Point ligger i det som nu är Douglas township i sydligaste delen av Boone county, på östra sidan av Des Moines-floden. Namnet Swede Point finns inte på någon karta. Staden Madrid ligger där det som en gång kallades Swede Point låg, alldeles norr om Boone Counties södra gräns i Douglas township.
Iowa hade blivit en av staterna i USA 1846. Boone county etablerades formellt 1847 men det dröjde till hösten 1849 innan det började bli någon egentlig organisation i området. Det här området var precis i gränsområdet till vildmarken. Styrelsen för Boone county förlades så småningom till Boonesboro, nuvarande staden Boone.
1851 hade området blivit mer ordnat och uppmätt av lantmätare och nu ändrades namnet Swede Point till Madrid. För de tidigaste invandrarna var den mest eftertraktade marken den där det fanns gott om skog och vatten, dessutom jord som lätt kunde bearbetas till odling, som till exempel flodbottnar och mark där det vuxit träd som man tagit bort. Denna mark låg längs med floderna. Prärien ansågs endast vara en källa till foder för djuren. Att odla på prärien var otänkbart, marken var alldeles för hårt att plöja upp. Det här tidiga jordbruket präglades av naturahushållning där man försökte utnyttja marken så effektivt som möjligt. Det var mycket lite pengar i omlopp för att köpa kaffe, socker, salt och kryddor om det över huvud taget fanns att köpa. Fram till 1849 måste de åka med häst och vagn ända till Keokuk för att handla, en resa som tog två veckor. Mot slutet av 1850 började det bli bättre, befolkningen ökade och därmed ökade också tillgången på höns och slaktdjur. Byteshandel kom igång men även pengar användes. Dessutom började det att finnas små affärer med lite av varje. Den statliga landuppmätningen i Boone county var igång i slutet på 1840-talet men den var inte färdig. Därför gällde inte The Federal Peemption Act från 1841. Nybyggarna var egentligen inkräktare och vistades olovligt i Iowa. Utan organisation var det ingen lag och ordning i allmänhet. För att skydda nybyggarnas inmutningar i det laglösa landet så organiserade man "claim clubs", föreningar som skulle bevaka och skydda sina medlemmars intressen. Klubbarna bevakade särskilda distrikt och tillämpade egna lokala lagar och regler hur inmutningarna skulle registreras. De utformade också ett system för att sälja och överlåta äganderätten av en inmutning. För en avgift, vanligen 10 dollar, fick medlemmarna också skydd mot tjuvjägare och bedragare samt hjälp vid gränstvister. Klubbarna var inte bundna av någon lag för det fanns ingen. Klubbarna hade också medborgargarden som kunde vidtaga åtgärder mot icke medlemmar om medlemmarna hade beslutat detta genom omröstning. Senare växte det fram en tyst överenskommelse mellan klubbarna och domstolarna som lät klubbarna verka för det allmännas bästa där det inte fanns någon lag. När landet var uppmätt och kartor upprättats lämnade staten ut marken till försäljning genom auktion. Nu såg klubbarna till att rätt nybyggare fick sin mark. |